Äntligen har jag fått hjälp!

Idag ringde läkaren som jag var till förra veckan, han frågade hur jag mådde nu. Jag sa att jag fortfarande var dålig och hade feber. Han sa att han fått provsvaren och att de visade att jag hade en infektion i kroppen för sänkan var hög. Han diskuterade lite med mig och bestämde sig sen för att skriva ut den där antibiotika kuren som han hade pratat om för en vecka sedan, men som han sen blev "stoppad" från att skriva ut. (se tidigare i bloggen)

Jag blev jätteglad, nu har jag tagit första tabletterna och nu hoppas jag på att detta hjälper. Jag är ju nu inne på femte veckan med feber, kroppen är helt slut.

Är förundrad över denna läkare som har en sådan omsorg så att han ringer upp mig och frågar hur jag mår, inget man är van med precis. Han berättade att han skulle sluta i månadsskiftet, väldigt tråkigt tycker jag. När det äntligen finns en läkare som bryr sig om sina patienter så skall han sluta.

Senare på dagen ringde sköterskan från vårdcentralen. Jag hade i förmiddags ringt för att få veta mina provsvar, jag visste ju inte att läkaren skulle höra av sig. Fick då besked om att en sköterska skulle ringa upp halv fem. Jag sa då till henne att jag redan hade pratat med min läkare och att jag hade ringt för att jag ville ha provsvaren. Då säger hon så här "Ja, jag ser att han skrivit ut antibiotika till dig, det kan man ju undra varför han gjort. Din sänka visar ju att du är frisk". Jag sa till henne att jag faktiskt har feber och fortfarande är sjuk. Då säger hon att min sänka var lägre än förra gången de provade.

Läkaren sa ju faktiskt tvärt om att den var högre. Enligt läkaren så hade jag ingen förhöjd sänka när jag var där första gången, det har jag min man som vittne på också, för han var med in till läkaren för jag var så dålig då så han fick leda mig in. Denna gång var min sänka 27. Men sköterskan säger att min sänka förra gången var 38 och nu var den 27. Hur kan hon säga det?! Och sen är det väl inte hon som är läkare och skall bedöma om jag skall ha antibiotika eller ej. Hon var sur på mig men jag stod på mig och sa att jag redan pratat med läkaren om det där. Sen frågade jag hur mitt blodsocker prov var, hade glömt och ta det med läkaren. Hon sa att det var normalt. Jag frågade efter värdet och hon svarar normalt igen. Jag upprepar att jag vill veta värdet och lite tjurigt så säger hon 5,5. Jag har väl för allsinadar rätt att veta var värdet är på. Jag är undersöterska så jag kan lite om prover och så och även om jag inte var undersköterska så har man väl rätt att veta sina värden så man kan jämföra dem nästa gång. Blir så trött på dessa sköterskor på min vårdcentral, de är de mest sura och griniga jag varit med om. Jag har bott på många ställen i landet under mitt liv och har aldrig tidigare varit med om något liknande.

När man ringer för att man vill ha telefontid, läkartid eller förlängt recept så ifrågasätter de hela tiden. De har nekat mig recept som jag har rätt till och sagt att jag fått utskrivet så det räcker, de kan inte räkna ihop enkel mattematik om att tabletterna faktiskt var slut. Hela tiden skall man försvara sig och motivera. Egentligen har de inte alls med att göra vad jag vill träffa läkaren för, men de kräver att veta allt innan de bedömer om man får komma eller ej. Så många gånger man fått ringt flera dagar i rad och tjatat innan man fått komma. Usch, blir så arg och upprörd när jag tänker på det. Nu har ju tekniken utvecklats så numera gör jag så mycket som jag kan via Internet när det gäller kontakten med vårdcentralen, då går min läkare in och kollar själv, det blir bäst så.

Glad i alla fall att jag nu fått antibiotika. Hoppas på att jag snart blir frisk.