Har inte fällt så många tårar som jag gjort idag på mycket, mycket länge. Varför jag gråter? Jo, både av ilska, sorg och förtvivlan över att man inte kan få hjälp av vårdcentralen när man mår så dåligt som jag gör just nu. Går nu in i min femte vecka med feber. Hade positivt prov på Streptokocker fick penicillinkur som inte hjälpte, nu gör det inget mer. Skall jag behöva må så här? Sprängande huvudvärk av täppta bihålor, matt och orkeslös av febern, ont i halsen, m.m De sa att jag skulle ta Ipren mot feber och halsont, men inte upplyste de om att det inte är bra för magen. Jag äter ju Lanzo (kopia på Losec) för min mage, inte tål den Ipren inte... suck.

Vet inte vad jag skall göra. Vill de hjälpa en sjukpensionär som är överviktig och har fibromyalgi, högt blodtryck, migrän och en massa annat? Verkar som om det viktiga är om jag jobbar eller inte. De har frågat varenda gång jag ringt dem om jag jobbar. Vad har det med saken att göra? Får man vård bara om man jobbar och drar in pengar i skatt? Men jag betalar faktiskt också skatt och jag har jobbat massor tidigare. Började sommarjobba redan som 12-åring, var aldrig rädd att ta i, men det kanske är det som satt sina spår senare i livet och vad får man för hjälp då? Ingen... Ursäkta mitt tråkiga skriveri idag men jag har blivit depprimerad på detta tror jag. Får jag inte hjälp snart vet jag inte vad jag gör. Min kropp skriker, jag orkar inte mer! Fibrovärken blir värre av febern och ligger jag bara i sängen vilket nästan är det enda jag orkar så blir ju inte värken bättre av det, allt blir en ond cirkel. Nej, usch vad jag klagar, stackars er som orkat läsa... Jag hoppas att jag vaknar på bättre humör imorgon...

Tills dess, ha det så gott och akta er för att bli sjuka, ni kanske inte får den hjälp ni behöver... sorry, nu var jag där igen ;-)

Har tillbringat mesta tiden av dagen i sängen. Mår så dåligt. Trött på att ha feber och vara förkyld. Snart går jag in i femte veckan med feber. Önskar jag hade fått hjälp på vårdcentralen och inte bara "vänta och se". Är det meningen att man skall behöva må så här?

Idag hade dottern ont i halsen igen så frågan är om vi inte har streptokocker som går runt i familjen, men att jag kanske dras med dem hela tiden. Jag har ju så dåligt immunförsvar. Nåja, nog om detta med sjukdommar.

Jag fick ett Alla hjärtansdags kort av min dotters kompis. Blev så glad. Hon hade gjort det i skolan och skickat hem det med dottern. Så roligt att hon tänkte på mig. :-) Jag behövde det verkligen, något att glädjas åt just nu.

Vårat marsvin som opererats och haft problem med att äta mår mycket bättre nu. Hon är långa stunder på permission i "hemma" buren med de andra marsvinen nu. Det fungerar bra och snart skall hon få flytta över helt. Har henne i sin egen bur på natten än så länge för då kan vi ju inte ha koll på dem. Hon blir så glad då hon får vara med sina kompisar. Förstår henne, hon har ju bott i egen bur sen 20 december nu och de är flock djur så visst blir det tråkigt för henne. Skall bli skönt då vi kan ta bort den andra buren helt och hållet, blir lite större plats här då också ;-)

Monsterkatten såg jag förresten i torsdags morse. Jag skrämde iväg den. Det som var positivit var att våran katt satte av efter den i väldig fart. Får hoppas att han sätter honom/henne på plats det är väl enda sättet att få bort katten härifrån. Förut har ju våran katt suttit och tittat bara, men nu verkar han ha tröttnat på denna inkräktare. Bra!

Jaha, jag som trodde att det skulle gå bra när jag kontaktade läkaren. Jo, pyttsan. Först fick jag argumentera med en sköterska om att läkaren faktiskt sagt att jag skulle återkommma om jag inte var bra inom en vecka, nu hade det t.o.m gått några dagar till. Efter mycket om och men så fick jag en telefontid då han skulle ringa upp.

Ca en timme senare ringer han upp. Jag säger som det är att halsen värker, febern är kvar, inne på sin fjärde vecka snart. Huvudet värker och jag är trött och slut. Han säger att han skall skriva ut en starkare medicin än sist men att han vill att jag kommer in och tar nya blodprover och halsprov. Sagt och gjort jag åker in till stan och går till vårdcentralen.

Väl där så går jag till receptionen som jag skulle, anmäler mig och säger att jag skulle ta blodprov. Hon plockar fram papprena och ser att det sitter en liten postit-lapp på provpappret där det står att han vill prata med mig.

Jag tar prover, sätter mig och väntar utanför hans rum och får strax komma in. Han berättar ursäktande om att hans handledare sagt att han inte skall skriva ut antibiotika till mig. Att det kan vara ett virus jag har trots att förra veckan visade på att jag hade Streptokocker. Jag skall låta det gå ett par dagar och om jag inte är bättre på måndag får jag höra av mig igen. Suck, jag vet redan nu att jag inte kommer vara bra på mångag, jag känner min kropp vid det här laget efter alla förkylningar som jag haft genom åren.

Tycker nästan synd om min läkare, för jag hörde mellan raderna att han ville ge mig antibiotika men hade koll på sig ovanifrån. Jag lägger ingen skuld på honom, han är en nogrann och bra läkare. Jag undrar däremot varför han har handläggare, han står som legitimerad läkare. Har han extara koll på sig för att han kom hit för ett par månader sedan från Grekland? Kollas de upp av andra läkare då hur de sköter sitt jobb tro? Han är ju inte AT-läkare eller så... Han såg medlidande ut med mig och sa att han förstår om det låter konstigt och att jag har det jobbigt nu men att han inte kunde göra något annat i nuläget. Halsprovet som de tog tar det en vecka för innan de får svar på. Bra med ett noga halsprov i alla fall. Han sa att jag kunde ringa honom om jag fick mer feber, han var mycket omtänksam. Måste vara jobbigt att som läkare vara fast under andras bestämmelser.

Funderar på om det kan vara så att de har extra press på sig på "min" vårdcentral för det stod i tidningen igår att den andra vårdcentralen i stan inte alls skriver ut så mycket penicillin och att "min" vårdcentral måste minska utskrivningen för att bakterierna blir resistenta. (har visst varit aktuellt över hela landet med den diskussionen) Ja, det är ju faktiskt viktigt detta med resistenta bakterier, det vet jag. Vet också av erfarenhet att en del läkare skriver ut penicillin nästan som rutin, men, men... nu behöver jag faktiskt hjälp.

Fick i alla fall tipset av läkaren att jag kunde vända mig till jourcentralen under helgen om jag kände det alltför jobbigt. Ja, ja... får väl se hur det går med min hälsa nu.

De vill ju ha ut folk i arbete snabbt säger regeringen. Men om jag nu hade ett jobb så hade jag ju fått vara sjukskriven onödigt länge för en förkylning. Att min fibrovärk och övriga sjukdomstillstånd blir sämre tycks de inte bry sig om heller. Känner mig mer död än levande just nu... suck...

Nåväl, det är ju inte livsfarligt med förkylning, men så onödigt att dra ut på detta och jag vill ju inte få följdsjukdomar mer än bihålorna som jag redan har.

Dubbelsuck....

Usch vilken tråkig dag! Har tillbringat mesta tiden i sängen, sovandes. Är alldeles matt i kroppen. Blir till att ringa doktorn i morgon och få en starkare penicillinkur kanske.

Missade dotterns ridning i kväll också. Jag som tycker det är så roligt att vara i stallet. Men inte så smart idé att åka dit med feber och halsont och sitta i ett kallt ridhus. Nåja, det blir väl fler tillfällen, men jag trivs så bra där så jag brukar se fram mot hennes ridning.

Nu hoppas jag på en bättre morgondag...

Jaha... jag var inte så frisk som jag ville tro och som jag inbillade mig att jag var. Febern har slagit till igen. Den var borta häromdagen sen tog jag ingen mer, idag vaknade jag med halsont och kände mig sämre igen. Jodå, feber... trots penicillinet. Vet inte om jag kanske haft feber hela tiden och den där feberfria gången var ett undantag då jag tagit Alvedon. Suck... Jag vill inte vara sjuk!! Är så trött på detta. Tredje veckan med halsont, huvudvärk, feber m.m Bara att ringa doktorn imorgon igen. Han sa att jag skulle återkomma om jag inte blev bra. Jag som så gärna trodde på att jag blev bra... usch... vårdcentralen igen. Roligare kan man ha det...

Monsterkatten har jag inte sett till inatt, men å andra sidan så höll sig våran katt inne hela natten, var väl för kallt för honom att gå ut. Kattluckan har alltså varit låst. Idag har vår katt gått in och ut flera gånger och luckan har varit öppen länge, men monsterkatten brukar bara synas då det är mörkt ute. Får väl se hur det blir ikäll.

Nu skall jag krypa ner i sängen igen. Fryser och känner mig allmänt dålig.

Idag har jag plockat bort julen... äntligen!

Sent, jo, det är det väl, den borde ha tagits bort i början på februari. (Jag tillhör den kategorin av människor som har julen fram till Kyndelsmässodagen. Min söndagskolepräst sa att julen egentligen sträcker sig dit, så det så. Det tog jag fasta på eftersom jag gillar julen. Har man plockat fram en massa så vill man ju ha det framme ett tag också.) Men ja, orkar man inte ta bort julen när det är dags så gör man inte. Julgranen och adventsljustakar och sånt tog min man bort för längesedan. Men småtomtar, änglar och julkrubba kom bort först idag. Jag har ju dragits med min förkylning och bihåleinflammation, men nu är febern äntligen borta. Inte för att jag känner mig helt frisk, men ändå, det är hopp om livet vad gäller att förkylningen skall gå över i alla fall. Min vanliga fibrovärk den finns fortfarande kvar och den har plågat mig något enormt de senaste dagarna.

Monsterkatten? Ja, ni undrar hur det går med den?! Den är fortfarande kvar här, men har inte lyckats komma in något mer eftersom vi har luckan låst. Men i morse satt den där på altanen och såg ut som om det vore hans altan. Men det är det inte och jag skrämde bort honom igen. Har fortfarande inte kommit på vem som äger katten.

Vår katt är rättså rolig, han har lärt sig att luckan är låst nu så han säger till när han vill gå ut. Det roliga är att han kommer direkt till mig när han kommer in och jamar, som för att säga till att nu får du låsa luckan igen. Går jag iväg och låser så ser han nöjd och belåten ut. Han gillar nog inte heller att ha monsterkatten här precis.

Nu skall jag lägga mig och lyssna på en ljudbok och koppla av lite, innan det är dags att sova, och vakna upp till en ny morgondag med massor av möjligheter.

Historien om den stora monsterkatten fortsätter.

Vi hade stängt till tvättstugan i natt och vår katt sa till när han ville ut. Vid fyra tiden så väckte han mig och jag öppnade åt honom. Somnade om och vaknade vid halvsju och funderade på om vår katt kommit hem igen. Jag gick upp och kom till tvättstugan, såg en svans gå ut genom kattluckan. Trodde det var vår katt. Men sen vred jag på huvudet och där i ett hörn låg våran katt alldeles stilla. Monsterkatten hade varit inne hos oss igen och ätit upp kattmaten. Jag försökte träffa honom med vatten men misslyckades, han är för snabb för mig. Vill inte ha denna bandit, monster, stora feta katt inne hos oss. Vad skall jag göra?

Jag gjorde så att jag låste kattluckan istället, då kan ju inte monsterkatten ta sig in i tvättstugan ens, bättre det. Vår katt får säga till varje gång han vill ut och så får vi låsa så fort han kommit in igen. Jobbigt!

Kommer bli sömnlösa nätter, jag vaknar så lätt så det är mig katten alltid väcker, tyvärr tar det tid för mig att somna om så jag får ligga vaken ca en timme varje gång. Är så arg på denna äckliga katt!

Ikväll skulle vi ha åkt bort men fick stanna hemma på grund av monster katten. Vi kan ju inte lämna vårat hus och våra husdjur till en vilt främmande katt. Skulle vi låsa kattluckan och ha vår katt inne skulle han bli olycklig, skulle inte fungera. Han har varit vildkatt en gång i tiden och är van att komma och gå som han vill. Vi tog hand om honom när de inte fanns någon ägare som ville ha honom.

Funderar på att sitta på vakt vid kattluckan och spruta vatten på honom direkt han kommer in, men vem vet hur länge man får sitta då. Men går inte detta över så är det väl så vi får göra ändå. Vatten är det enda jag vet som fungerar på katter.

Är det någon som har något tips om vad vi kan göra skulle jag tacksamt ta emot det.

Vet inte vad det är med vår katt heller, han brukar inte vika sig så lätt för en annan katt. Kanske det är att han är så stor, dubbelt så stor som våran, men jag tror mycket bara är päls också. Har sagt det till vår katt men vet inte om han lyssnar på det ;-)

Nu hoppas jag på en lugn natt, får väl se hur det blir med den saken...

Katten som jag berättade om igår är en inbrottstjuv! Äckliga, fula katt!

När vi satt i godan ro och tittade på Melodifestivalen så har han smugit sig in genom kattluckan och ätit upp vår katts mat. Hur vi vet att inte våran katt ätit det själv? Jo, dels så var våran katt med i rummet  hela tiden då vi såg på TV. Min man hade precis innan fyllt på koppen med torrfoder, den var helt tom sen. Och den andra matkoppen som han får burkmat och annat i var också helt tom och hade blivit inputtad under köksbordet. Så gör inte vår katt, den står alltid på sin plats och han lämnar alltid mat kvar i koppen, han är kräsen och äter inte upp allt, det är mest såsen och gelén som han vill åt i maten. När min man kom ut i köket efter Melodifestivalen så hörde han kattluckan slå igen, men han trodde det var vår katt tills han kom tillbaka och såg att han faktiskt låg kvar i rummet. Strax efter såg vi att matskålarna var tomma.

Usch, jag vill inte ha denna katt härinne. Vill inte ha honom i närheten alls. Han har inget på vår altan att göra. att han går över tomten, okej, men att gå rätt in i en annans hem... usch, vilken brotsling.

Nu har jag stängt dörren till tvättstugan så katten inte kommer längre än dit om han kommer in. Vår katt får säga till när han vill ut i natt, vill inte vakna med en främmande katt i huset, eller ännu värre... i sängen. Huva....

När vår katt går ut lär jag väl öppna dörren till tvättstugan så han kan ta sig in sen, men jag hoppas verkligen den andra katten håller sig borta då.

Gillar inte katt brotslingar!!