Ja, som jag nämnde i tidigare inlägg så har det varit fullt upp senaste veckan. Dottern hade påsklov och för en gångs skull så var hon hemma på ett lov och inte hos sin pappa. Det var så roligt att få ha lediga dagar ihop med dottern och inte bara "vanliga vardagar".

På lördagen hade dottern hoppträning.

Hästarna har alltid varit inne förut den tid som vi kommer på eftermiddagen, men denna dag var de inte det. Vi hade åkt extra tidigt hemmifrån för att dottern skulle ha tid att rykta. Hon får nämligen ont i kroppen och jag tänkte det kunde vara bra om hon hann ta lite små pauser emellan. Men men... nu var ju inte hästen inne, och just den hästen dottern skulle ha är väldigt svårfångad.

Dottern gick ut i hagen som såg ut som lervälling och då menar jag det verkligen. Det är nog nästan för vänligt ord, som en gyttjepöl eller lerig sank mark, jag vet inte vad jag skall kalla det för. Dottern sjönk ner i leran så hon fick vatten innanför sina jodpuhrs och blev blöt om fötterna. Hennes shortshaps var leriga upp till vaderna. Hästen kom inte som vanligt och efter ett tag kom det en ridlärare och hjälpte till. Var så dags då när dottern hade blivit genomsur om fötterna. Vi visste ju inte att vi skulle hämta hästen och därför hade vi inte gummistövlar på oss.

Jag fick ringa mannen som fick komma med nya strumpor och stövlar. (2,5 mils extra biltur) Blir så sur att de inte kan ta in hästarna som de alltid gjort, om inte kan de ju meddela det iförväg så man har både tid och kläder för denna sak.

Ridlektionen skulle börja klockan tre. Men... den började halvfyra. Sen avslutade ridläraren lektionen fyra, den skall ju vara en timme. Okej, den skall sluta fyra, men de började ju inte tre. Gruppen innan hade ju dragit över tiden med en halvtimme. Blir så arg och sur. Vi betalar dyra pengar för detta.

Väl hemkommen var det bara att ställa sig och försöka rädda lädershapsen och jodpursen. De var dygnsura och leriga. efter tvätten var de ju inte torrare precis. Jag skall nu införskaffa läderfett och smörja in dem och se om jag kan få ordning på det igen.

Söndagen som också var en stalldag och även blåbärshoppningsdag skriver jag mer om en annan dag. Den var inte bättre i alla fall...

Haft fullt upp och inte orkat skriva här tyvärr.

Det har varit dagar i stallet, och en massa annat. Nu är jag supertrött och i morgon är det skola för dottern igen. Tidiga morgnar med andra  ord... ZzzzZZzzzz...

Jag får skriva något vettigare en annan dag.

Vad har egentligen hänt med klädstorlekarna i detta land? Ja, om det har ändrats överallt vet jag inte för jag har inte varit utomlands sedan 2001 och jag brukar dessutom inte handla kläder när jag är på semester, men det hör inte hit... tillbaka till storlekarna...

Jag har märkt det många gånger förr, men idag blev jag både ledsen, arg och besviken. Jag behövde ett par nya byxor och går glad iväg till Lindex där jag köpt de byxor som jag redan har. De har ju stora storlekar. Jo, visst, de har stora storlekar, men de har krympt måtten på dem. Jag som gått upp i vikt?! Nej, faktiskt inte. Jag har samma storlek på två par byxor här hemma som jag kan ha på mig. I affären provade jag varenda byxmodell i den storleken, ingen passade.

Har märkt det med andra kläder också. Jag har gamla kläder som är 10-15 år gamla som har t.e.x  large eller x-large i storlek. Idag var jag tvungen att köpa 2x-large på en tröja jag köpte.

Har även märkt att det dyker upp mer och mer av storlek xs och xxs. När jag var ung fanns inte de storlekarna, inte vad jag vet i alla fall. Storlek 36 är det minsta jag kommer ihåg och smal. Nu finns storlek 32...

Varför är det så här!? Det sägs att vi svenskar blir allt större och större, men varför blir då kläderna mindre och mindre? För att tvinga oss att banta, eller vad?!

Nu förstår jag ju att även små och smala personer vill hitta kläder och inte köpa barnkläder, så det säger jag inget om, de storlekarna får gärna finnas, men varför kan det inte finnas stora också?

Jo, Ellos och andra kataloger har stora kläder, och där köper jag det mesta av mina kläder, men det skulle vara roligt att få prova kläderna innan man köper dem. Att få gå i en affär och känna på material och se färger, det är ju en del i hela tjusningen av att få handla kläder.

Jag hoppas att denna storlekskrympning slutar snart... och jag vet att jag inte är den enda, har pratat med "normalviktiga" som också säger att de fått gå upp i storlek för att kläderna skall passa, men de har inte gått upp i vikt eller ändrat kroppsstorlek på annat sätt.

Fram för kläder som passar alla, både stora och små!

Har ni något tips om butiker med stora storlekar (över 52) så tipsa gärna!

Nu är vi åter på hemmaplan efter att ha rest till mina föräldrar över påsken. Jo, vi kom hem redan igår men då orkade jag inte skriva något, var för trött efter resan och kroppen värkte.

Idag har dottern ridit första gången efter hjärnskakningen och det gick bra. Hon har känt sig bra hela påsken. Så skönt att det verkar vara över. Nu har hon påsklov och vi skall försöka hitta på något roligt att göra.

Idag var det som sagt ridning och jag tänkte det var bäst att inte göra något innan det så hon skulle bli trött och inte orka ridningen. Tycker hon fortare blir trött nu, men det kanske hänger i ett tag efter en hjärnskakning.

Imorgon skall vi åka in till stan och handla lite. Dottern behöver lite nya kläder, sen kanske vi tar en fika också på något mysigt café. Hoppas min kropp håller och inte värker för mycket. Vi hade ju planerat detta redan innan hon fick hjärnskakningen, men så fick vi hoppa över det.

Här är det vinter nu. Det var verkligen jobbigt att köra de sista 10 milen hem, då var det snöstorm och vi körde på småvägar, men det gick bra. Tror vi inte haft så här mycket snö på hela vintern. Men jag klagar inte, jag gillar faktiskt snön, har saknat den i vinter, så nu får jag passa på att njuta, den smälter nog snart bort.

Dagen idag har varit lika plågsam som den var igår, eller värre tror jag nästan. Usch, jag avskyr sådana här dagar. Har inte orkat ställa fram påsksaker som jag så gärna vill göra, men det blir ju en dag i morgon också...

Önskar alla som läser min blogg en riktigt fin påsk!

Idag har det varit en så fruktansvärt plågsam dag. Kroppen värker så jag vill bara skrika. Inga värktabletter hjälper. Promenad hjälper inte, vila hjälper inte. Sådana här dagar skulle jag bara vilja söva ner mig och få sova bort och vakna upp då smärtan bestämt sig för att lämna mig för ett tag.

I benen och höftena/bäckenet så känns det som om små möss springer runt och gnager ända inne i benmärgen. Blir tokig!

Armarna domnar bort och jag kan knappt lyfta dem för att borsta mitt hår. Jag tappar saker som slinter ur händerna på mig för jag inte kan greppa ordentlig.

När jag pratar hittar jag inte orden utan sluddrar fram något obegripligt eller något helt tokigt ord som inte har med sammanhanget att göra. Hjärnan orkar inte tänka...

Nej, fy, sådana här dagar vill jag inte ha...

Monsterkatten som gick här tidigare i vintras och inte alls drog sig för att ta sig in genom kattluckan och stjäla mat från våran katt verkar ha försvunnit. Vad skönt! Har inte sett till den på länge, hoppas den inte dyker upp igen heller. Vi har ju inte kunnat resa bort på grund av den, den har ju legat utanför kattluckan och hindrat vår katt att gå ut också. Men vår katt morskade upp sig och bråkade med den ett par gånger, en morgon när jag tittade ut så låg det stora tussar med kattpäls utanför, sen dess har jag faktiskt inte sett till den katten här längre. Men jag  undrar fortfarande var den kom ifrån, vems den är för jag har inte sett till den här i vår lilla by heller. Hoppas den har hittat hem igen och har det bra i alla fall för trots att det var en Monsterkatt så vill man den ju väl.

Ja, som sagt jag hoppas den håller sig borta nu så man vågar åka iväg ett par dagar. Man har ju ingen aning om vad den tar sig till om den kommer in här då vi inte är hemma. Skrämmer slag på marsvinen eller vad som helst. Spelar ju ingen roll att man har grannen som kommer och matar djuren och sköter om dem ett par gångre om dagen om katten kommer precis då inte de är här, han/hon kan ju skrämma slag på marsvinen till exempel. På längre resor ta vi ju med marsvinen men är det bara över en natt brukar de få vara hemma med tillsyn av grannen. Vår katt sitter ju också och tittar på dem, men är van med dem och vet att han skall låta bli dem. Men om en katt skulle vilja så kan han ju få in tassen mellan gallret och klösa till, om marsvinen inte springer därifrån vill säga. Tovan som vi hade hon gick ju fram och stod nos mot nos med vår katt inte alls rädd av sig. Så gjorde hon förresten med mina föräldrars hund också, de kunde stå länge och nosa på varandra ;-)

Vårt nyaste marsvin Titti hon är fortfarande så rädd så det räcker med att en skugga från vår katt faller in i buren så springer hon  in i huset och gömmer sig, men det kommer ju också att gå över. I början var hon rädd när vi kom också, det  har blivit bättre nu.

Jaha, så sitter man här sömning och trött som vanligt. Är nog mer trött än pigg nuför tiden. Men det kanske inte är så konstigt med tanke på allt som jag har haft omkring mig den senaste tiden. Sjuka marsvin, sjuk själv och nu dottern med hjärnskakning.

I natt kunde inte dottern sova, vilket resulterade i att även jag var vaken långa perioder. Vi låg och lyssnade på ljudbok båda två. Dottern lyssnade på Narnia som hon lånat på biblioteket. Bra att det finns ljudböcker att låna där, perfekt då man har hjärnskakning och inte skall anstränga hjärnan för mycket. Jag har ju några ljudböcker men de flesta är kriminalromaner som kanske inte är så lämpliga eller intressanta för en 13-åring. Jag hade "Bilbo" och "Sagan om ringen" och de har hon redan lyssnat på. Hon tyckte de var bra. Vi har filmerna om "Sagan om ringen", hon skall få se dem när hon blivit frisk, hon är ju så pass gamal nu så det går bra.

Själv har jag precis börjat lyssna på "Vinterstaden" av Arnaldur Indriadson. Än så länge tycker jag att den är bra, men jag har bara kommit några kapitel än.