Ikväll har det kommit en stor svart lurvig katt som sitter på vår altan utanför kattluckan. Våran katt kan inte gå ut, han (eller hon) sitter precis utanför, bara 1dm från luckan så om vår katt skulle gå ut så har han ingen som helst chans att hinna försvara sig.

Jag har aldrig sett denna katt tidigare, vi bor i ett område där det inte brukar dyka upp nya katter hur som helst. Undrar vem som har skaffat denna, eller om det är en vildkatt. När jag öppnade kattluckan på glänt och sprutade vatten på den för att den skulle ge sig iväg så reste den på sig och kom närmare istället. Har aldrig träffat en katt som inte reagerar på vatten förut. Öppnade dörren och skrämde bort den istället.

Han kom tillbaka en timme senare och satt och vaktade igen. Våran katt kan ju varken gå ut eller in om han skall hålla på så. Vi har släppt ut honom genom ytterdörren, men han skall ju kunna ta sig hem också. Våran katt brukar inte vara rädd för att slåss, han är en riktig slagskämpe, men denna kör ju med oschysst taktik då vår katt inte har en chans att försvara sig.

Funderar på hur jag skall göra inatt, om jag skall låsa kattluckan, denna galning kanske får för sig att gå in. Vilket liv det kommer bli då... och vad gör han med marsvinen? Nej, litar inte på detta stora lurviga djur... usch, han var äckligt ful. Men om jag låser så kan inte vår katt gå och komma som han är van med heller...hm, får fundera på hur jag skall göra. Vill inte ha in denna katt!!

Någon som vet hur man kan "skrämma" bort en katt men låta andra katter vara, det går väl inte kan jag tro? De andra katterna här har levt så fridfullt tillsammans senaste året nu... Nu anar jag vem som har gått på vår bil senaste veckan också, måste vara denna nya för innan har vi inte haft problem med det.

Hoppas det bara är tillfälligt som den tänker hålla på så här, verkar inte vara rädd för något. Knepig katt... och ful... (fast det är ju inte kattens fel)

Är så glad! Nu mår vårt lilla marsvin helt bra igen. Men jag fortsätter med medicinen några dagar till. Jag skulle trappa ner den när hon blev bra så det inte återgår till att hon får ont i magen igen. Idag har hon druckit vatten också, har varit orolig för att hon inte självmant tagit vatten i flaskan. Så skönt att det har vänt. Nu har hon klarat både operation och detta med magen. Tack Gud för det!

Här kommer en bild på två av våra marsvin. Det är hon som är enfärgad som har varit sjuk.

Vårt marsvin har klarat det första steget. Hon äter lite igen och har fått fart på magen.

Vi hade ju egentligen ett återbesök till veterinären idag, men när hon inte åt alls igår, bara lite, lite persilja, så ringde jag veterinären och de sa att vi skulle komma genast. När marsvin slutar äta och får stopp i magen kan de dö.

Veterinären gjorde en koll av marsvinet, hon hade gått ner i vikt och hon kände att hon hade ont och gasbildning i magen. Hon fick en massa mediciner och vitaminer där hos veterinären och vätskeersättning direkt in i blodet för hon hade börjat torka ut också.

Hemma skall jag nu ge tre olika sorters mediciner tre gånger per dag och sedan stöd mata henne med ett specialfoder. Skall göra så i ett par dagar och allteftersom hon blir bättre så skall jag trappa ner mediciner och stödmatning.

Hon äter sallad, gurka och persilja nu. Hö tuggar hon på litegrann och som sagt, hon har fått fart på magen så nu känner jag att det är på väg åt rätt håll. Är så glad! Har ju kämpat så med henne sen i november. Ibörjan fick hon ögondroppar varannan timme, jag gick upp dygnet runt i en månads tid. Förstår inte nu hur jag orkade, men vad gör man inte för sina små husdjur. Sen fick hon ju tyvärr ändå ta bort ögat och då blev det mediciner och sårtvättning av det. Nu äntligen, om hon fixar detta med magen så kommer hon vara frisk igen.

Att ögat är borta verkar inte vara något som hon reagerar alls på. Hon kutar runt som vanligt och kvittrar i sin bur. Förutom nu då när  hon haft ont i magen.

Jag tackar Gud för att hon äter igen!

Vårt söta lilla marsvin vill inte äta! Usch vad orolig jag blir. Hon som gått igenom så myckte och klarat operationen före jul och allt, varför slutar hon äta nu? Allt verkade ju perfekt, såret har precis läkt ihop fint, det som vi kämpat så med och så nu detta?

Kan hon vara deprimerad över att få gå själv i sin bur, marsvin är ju flock djur och skall vara fler. Men veterinären sa att hon inte fick gå med de andra förrän såret är helt läkt. Vi skall på återbesök imorgon, får se vad veterinären säger om såret då. Jag tycker det gått ihop fint nu senaste veckan. Igårkväll fick hon dock träffa sina kompisar på golvet lite, vi var med och höll uppsikt så de inte slickade eller tuggade på hennes sår. Måste ju vara tråkigt för henne att sitta där själv i en bur när de andra kan busa runt med varandra.

Mannen har åkt iväg till affären nu för att skaffa persilja, det är hennes favorit mat. Äter hon inte det, ja då är det något allvarligt. Känner mig så orolig. Vi som lagt ut över 10 000:- senaste månaderna för att få henne frisk, vårt älskade marsvin, det får inte gå snett nu...

Sänder iväg några böner till vår Herre och hoppas på att vårt lilla älskade marsvin blir frisk igen.

Snälla lilla gullegris, du måste äta...

Jag känner att jag lever igen! :-) Härligt! Men jag är inte bra, långtifrån bra i mina bihålor och i min hals. Emellanåt rasar jag ihop i soffan eller sängen, men jag känner att det går åt rätt håll, bara det. Känns underbart efter att i två veckor bara känt att det blir sämre och sämre. Vilken tur att min man tvingade iväg mig till läkaren igår. Jag hade nog aldrig kommit iväg själv. Jag är så trött på läkare, besöker ju dem då och då i och med mina andra sjukdommar så jag drar mig i det längsta att gå dit.

Nu hoppas jag på att må ännu bättre imorgon...

Ha det gott tills vi hörs igen!

Inte skrivit på ett par dagar. Är sjuk... Ja, mer sjuk än vanligt alltså ;-) en sådan där sjukdom som går över, det gör inte mina andra, de får jag leva med.

Började med förkylning, har haft feber i över två veckor nu. I helgen har jag mått så dåligt så jag har inte ens kommit upp för trappen till övervåningen, det är här datorn står.

Igår var det ännu värre, jag kunde knappt vrida huvudet utan att jag fick yrsel och huvudet sprängde av värk. Min man "tvingade" iväg mig till läkaren och det är jag tacksam för nu. Min man fick följa med hela tiden, jag trodde jag skulle svimma, vågade inte gå själv.

Träffade en väldigt bra och noggrann läkare. Han tog prover och kollade hals, öron, m.m Jag fick provsvar och det visade sig att jag har Streptokocker i halsen. Sen har det utvekckats vidare till bihåleinflammation, därav huvudvärk och yrsel. Fick Penicillin och avsvällande medicin. Känner mig redan bättre, kan vrida på huvudet utan att känna av yrseln. Men oj vad matt jag är i kroppen men nu tror jag på att jag kan bli frisk i alla fall :-)

Snön har nu nästan smält bort och jag var inte tillräckligt frisk för att hinna ut och göra snögubbar och ljuslyktor och busa runt i snön denna gången heller. Hoppas det kommer mer snö innan våren.

Nu skall jag bädda ner mig i sängen en stund och läsa vidare i Stieg Larssons Millenium serie, har snart läst ut bok tre. Rekomenderar dem varmt. Mycket bra skrivet och spännande läsning.

Ja, så kom den då äntligen, den efterlängtade snön, undrar hur länge den får stanna denna gång? Jag har haft oturen denna vinter att varenda gång som det kommer så pass mycket snö så man kan gå ut och pulsa i den, kasta snöboll eller bygga ljuslyktor så har jag varit sjuk. Likadant har det varit för dottern. Och vi två som älskar snö! Nu är lyckligtvis dottern frisk men jag har över 38 grader i feber och får snällt stanna inne.

Fast jag fick ju pulsa lite. Lyckliga jag :-)

Gick enda från carporten och in då jag hade kört hem dottern från stallet. Det började snöa när vi var på väg därifrån, innan vi hann hem så var det så mycket snöyra i luften så jag fick köra i 40-50 km/h för att hinna se var den krokiga vägen tog vägen. Ingen hade åkt innan och spårat upp heller ;-) Men jag gillar sådant, är så knasig så jag tycker det är roligt att köra i snöoväder. Hm, jag borde kanske flytta till någon snöigare trakt än denna, men jag trivs ju bra här. Gillar alla årstider, så sen i vår kommer ni få höra hur mycket jag gillar våren. Alla årstider är bra på sitt sätt, men det bästa är om de håller sig på sina årstider också, alltså skall det inte snöa på midsommar eller blomma krokusar i december.

Nåväl, inatt tror jag att jag kommer somna gott, lyckligt vetandes att det finns snö utanför som så fint lyser upp i nattens mörker.

Inatt fick vi strömavbrott, det varade i ca en och en halv timme. Varje vinter likadant varenda gång som det blåser eller kommer mycket snö. Ibland så blir skolan inställd för strömavbrotten. Undrar när det är dags för Vattenfall att göra något åt våra elledningar här. Det är väldigt lokalt som problemet ligger, ett litet område på en kilometer ungefär, de andra runtomkring oss har el. Vi är väl inte högprioriterade kanske men med tanke på att skolan, dagis, fritids och öppna förskolan ligger inom detta område så borde det ju prioriteras tycker man. Men, men... får väl se om något görs under sommaråret i år. Det har lovats en del i flera år, men inget händer.

Det värsta är när det blir långvaraiga avbrott, för det har vi också, då får vi kallt, fiskarna får ingen värme och syre, ljus kan de ju vara utan. Kylskåp och frys får förstörda varor. Ja, en hel del som följer i det hela.

Ändå så skall jag nog inte klaga. Tänk på de som har gård med massor av djur som ligger under värmelampor eller i kläckningsmaskiner. Kossor som måste handmjölkas m.m Dessutom har vi braskamin så vi kan faktiskt elda om det blir kallt, det är det inte alla som kan heller, så vad klagar jag på...